Fredag 18/4 [Fredag, Traderadag]
Första riktiga vårdagen, iallafall som det känns. Blev en rejäl spring-match på squashen idag, för min del då. Viktor stod mest och skjöt löjliga bollar från den främre till den bakre väggen. Efter det mötte Anna upp och vi avnjöt en Bosses-kula på Ågatan och spejade på folk (en del märkliga människor finns det). Jag blev grymt sugen på att köpa sommarbil med två sittplatser och targa, men eftersom jag precis gått ner i procent så var det mer en dröm än plan.
Istället gick vi hem och lade upp ett par auktioner på Tradera. Såg en kille som sålde hela sin spelsamling, en samling bestående av halva mina tonår som aktiv spelare. Undrar vad som får honom till det? Behöver han lösa skulder? Har han en elak sambo som behöver plats för ingenting? Där fanns en hel del riktigt fin spelkultur, Final Fantasy, Suikoden, Crono-serien... Har själv ett par FF-spel kvar, men jag planerar inte att sälja dem än på länge. Förstautgåvan av Final Fantasy VII, inköpt 1997 från nån obskyr postorderfirma. Jag minns att det var oktober eller november, Patrick och jag hade båda beställt ett varsitt ex och så fort vi fått våra paket stängde vi in oss på varsitt rum och påbörjade den mest otroliga spelupplevelsen någonsin. Att ens försöka beskriva just hur bra spelet är omöjligt. Så jag skiter i det. Lite då och då ringde vi varandra och stämde av hur långt in i äventyret vi kommit (-har du sprängt Midgar? -är du framme vid Golden Saucer? - jag har precis spöat Jenova för enmiljonåttonde gången!). Inte sedan dess har jag känt samma sak för ett spel, närmast var nog Mass Effect i höstas. Känslan när man för första gången ger sig ut i för att utforska galaxen i sitt eget rymdskepp i M.E, är nästan lika extatisk som när man i FF7 flytt från Midgar och ger sig ut i den stora världen 'Gaia', till fots. I 3D. Final Fantasy VII, världens absolut bästa spel, kommer att stå i min hylla många år till.
Dagens outfit: Spikrakt blont hår, blå dräkt och ett överdimensionerat svärd.
Istället gick vi hem och lade upp ett par auktioner på Tradera. Såg en kille som sålde hela sin spelsamling, en samling bestående av halva mina tonår som aktiv spelare. Undrar vad som får honom till det? Behöver han lösa skulder? Har han en elak sambo som behöver plats för ingenting? Där fanns en hel del riktigt fin spelkultur, Final Fantasy, Suikoden, Crono-serien... Har själv ett par FF-spel kvar, men jag planerar inte att sälja dem än på länge. Förstautgåvan av Final Fantasy VII, inköpt 1997 från nån obskyr postorderfirma. Jag minns att det var oktober eller november, Patrick och jag hade båda beställt ett varsitt ex och så fort vi fått våra paket stängde vi in oss på varsitt rum och påbörjade den mest otroliga spelupplevelsen någonsin. Att ens försöka beskriva just hur bra spelet är omöjligt. Så jag skiter i det. Lite då och då ringde vi varandra och stämde av hur långt in i äventyret vi kommit (-har du sprängt Midgar? -är du framme vid Golden Saucer? - jag har precis spöat Jenova för enmiljonåttonde gången!). Inte sedan dess har jag känt samma sak för ett spel, närmast var nog Mass Effect i höstas. Känslan när man för första gången ger sig ut i för att utforska galaxen i sitt eget rymdskepp i M.E, är nästan lika extatisk som när man i FF7 flytt från Midgar och ger sig ut i den stora världen 'Gaia', till fots. I 3D. Final Fantasy VII, världens absolut bästa spel, kommer att stå i min hylla många år till.
Dagens outfit: Spikrakt blont hår, blå dräkt och ett överdimensionerat svärd.
Kommentarer
Postat av: EvilEmil
"Domarbeslut"... istället för domarinsats, eller vad?
Postat av: Plisken
Daniel "Ringo Star" Hansson tjöt när bruttan blev dödad av Sepiroth. Sinnes!
Trackback